Transcription

FÖRSVARSRADIO 100 ÅRRADIOUTVECKLINGENradioutvecklingen

RadioutvecklingenRedan 1864 förutsåg James CMaxwell lerk de elektromagnetiska vågornas existens och kunde formulera demmatematiskt. 1888 visade Heinrich Hertz hur dessa kunde genereras, och 1890 kunde vågorna detekteras på längreavstånd. Radion tros i allmänhet vara uppfunnen av Guglielmo Marconi. Vem som egentligen var först är osäkert,men flera gör anspråk på att vara först.Marconi använde gnistsändare (eng. spark transmitter) som genom en snabb följd av gnisturladdningar skapadekorta radiovågspulser.1901 lyckades Marconi första gången etablera radiosändningar över Atlanten, från en station i Poldhu i Cornwalloch en i Kap Breton på New Foundland.Guglielmo Marconi med sin utrustning för trådlöstelegrafi 1896

Schematisk bild av gnistsändare.Ordförklaringar:Aerial – antennTuning coil – avstämningsspoleLeyden jar – Leidenflaska (kondensator)Spark gap – gnistgapInduction coil – induktionsspoleTelegraph key – telegrafnyckelGnistsändaren är den första typen av radiosändare i radiohistorien. GuglielmoMarconi använde den redan 1895 i sina första sändningar. Tekniken var baralämpad för telegrafi, inte för tal och musik. Gnisttekniken hade Marconiövertagit från Hertz. En hög spänning fick urladdas över ett gnistgap. Denplötsliga strömstöten skapade en kort elektromagnetisk svängning som via enantenn kunde breda ut sig i rymden

Kohär med nickel-silverspånKohären (eng. coherer, av koherens), första anordning som kundedetektera radiosignaler för trådlös telegrafi. Den utnyttjar att den högaelektriska resistansen i löst metallspån sjunker kraftigt när det utsätts förradiofrekvent växelström. Spånet blir då samordnat, koherent. Kohärenvar grundstenen i de allra första radiomottagarna från år 1895 ochdominerade ungefär tio år framåt

Radiosändare utvecklingAlexandersons och Fessendens roterande högfrekvensgenerator (eng. high frequencyalternator) hade ett roterande hjul som ömsom släppte igenom, ömsom hindradeett magnetfält ungefär som ett roterande vagnshjul med tjocka ekrar kan släppaigenom eller hindra ljus att passera. Generatorn kunde leverera höga effekter ochfrekvenser på upp till 100 kHz av mycket hög renhet, väl lämpade förtalöverföring. Idag finns en enda fungerande anläggning kvar och den finns iGrimeton i Halland och står på Unescos världsarvslista.Den första rörbestyckade sändaren (eng. vacuum tube transmitter) sägs ha byggtsredan 1913, och tekniken mognade på 1920-talet och ersatte efterhand allatidigare typer av sändare. Bl.a. sändes musik till trupper i Belgien under förstavärldskriget (1915-18).

Radiosändare utveckling fortsättningFör radioöverföring av tal och musik är modulation en process för att i ensändare få en bärvåg att variera i takt med meddelandesignalen. För att ta emotsignalen erfordras demodulering av sändarens modulerade bärvåg.En mottagningsanläggning för radio består i sitt enklaste utförande av enantenn med avstämningsanordning, en detektor och en hörtelefon.Ett exempel på en av de tidigaste radiomottagarna är kristallmottagaren.På 1920-talet började man använda mottagare med elektronrör och akustiskahögtalare.Med förbättrad teknik som till exempel olika moduleringsförfaranden ochmoderna komponenter har sedan dess olika typer av radiomottagare utvecklats.Sedan 1930-talet har superheterodynmottagare-tekniken varit vanlig oberoendeav komponenttyp.

Svensk kristallmottagare av märke Radiola och tillverkat av Svenska Radioaktiebolaget1925. Instrumentet överst på mottagaren är detektorn med sin tunna metalltråd motkristallenEn kristallmottagare behöver ingen strömförsörjning. Kristallen är den verksamma delen i dendetektor som likriktar en inkommande högfrekvent och amplitudmodulerad signal till enlågfrekvent signal som kan ge ljud i hörlurar av högohmstyp. Ett normalvärde är 2 000 ohmper hörlur. Själva kristallen utgörs av något halvledande kristalliniskt mineral, exempelviskiselkarbid. Likriktningen uppstår när spetsen av en tunn metalltråd utövar ett lätt tryck på enaktiv punkt på kristallytan.

ElektronröretElektronröret uppfanns 1904 av J. A. Fleming , men denviktigaste uppfinningen i elektronrörets historia var trioden somuppfanns av amerikanen Lee De Forest 1906Det fanns inte förutsättningar att överföra tal med radiovågor.Men telegrafin gick vidare och när Titanic-katastrofen inträffade1912 blev detta en väckarklocka för hur viktig radiotelegrafin vartill sjöss. Tyvärr fungerade det inte bra den gången, den telegrafistsom var närmast att kunna hjälpa till hade haft ett dygnslångtpass och låg och sov. Det fanns inget krav på passning dygnetrunt då. Efter Titanic införde man krav på passning dygnet runtoch man satsade hårdare på radiotrafiken.

Rundradio, 1920Omkring 1920 hade man lyckats förbättra elektronrören (trioderna) så att man kunde görasändarrör.Man började göra rundradioutsändningar i England och Tyskland. Sverige var också tidigt utemed många privata radiostationer. K.G. Eliasson, som gjort examensarbetet från Chalmers, somnämndes tidigare, startade 1924 rundradiosändning från Vallgatan i Göteborg med kungligttillstånd. Han sände bland annat nyheter och reklam.1925 startade den officiella radioverksamheten I Sverige och då upphörde alla privata sändare,för då blev det monopol på radiosändningar och radiolicens infördes.Radiomottagare på 20-talet.Radiomottagare på 50-talet

Diskreta transistorer av olika typer och storlekarTransistor är en halvledarkomponent som används somsignalförstärkare, strömbrytare, spänningsreglerare, signalmoduleringmen även andra applikationer förekommer. Den fungerar som envarierbar "ventil" som styr en utspänning eller utström baserat på eninspänning eller inström. Transistorer tillverkas som diskretakomponenter eller som delar av integrerade kretsar. Transistorn skullekomma att ersätta det betydligt större och mer effektkrävandeelektronröret. Den främsta drivkraften bakom tidiga försök medhalvledare, var möjligheten till en mindre förstärkarkomponent änelektronröret

Pionjärerna ArménKapten Tage Carlswärd var tygofficer vid det 1915 upprättadeRadiokompaniet i Fälttelegrafkåren .Han var tidigt intresserad av radiotekniken och insåg dessbetydelse för försvaret. Han var mycket drivande och hade trotsbristen på penningmedel lyckats skaffa både lokaler ochutrustning för att upprätta en Radioverkstad.Där svarade man bl a för underhållet av ”Åkande fältradio m/17”en gniststation från Telefunken.1922 anställdes civilingenjör Arvid Öman, som var reservofficer,för att starta arbetet i radioverkstaden.1926 anställdes civilingenjör Hilding Björklund som 19302017-10-14efterträdde Arvid Öman som chef för verkstaden.

I anslutning till första världskriget (1914-1918) gjordes de första försöken med radio vid Fälttelegrafkårensradiokompani. Det var med s k gnistradio och kristallmottagare.Se bild: Åkande fältradiostation med gnistsändare och två kristallmottagare. Stationeningick i armékårkvarter, undantagsvis i arméfördelningskvarter.De första trevande försöken med radiokommunikation i armén var tagna. Nu var det dags att införa radioäven vid truppförbanden En generalplan för anskaffning av radioutrustningar för armén under åren 19271936 upprättades, vilken fastställdes av riksdagen. Enligt denna skulle en typ radiostation tillverkas förräckvidden 100 km och två stationstyper för räckvidden 50 km100 km stationen var avsedd för armékår-, arméförd- och brigadkvarter, d v s stabssignalförbanden. 50 kmstationerna skulle bestå av en kärr-radio avsedd för fördelningskvarter och artilleriet, samt en klövjad förkavalleriets spaningsförband. 50km-stationen slutligen skulle också utföras i två versioner, en typ förtelefoni/telegrafi avsedd för artilleriets eldledning och en typ enbart för telegrafi, som skulle tillförasinfanteriet.Den första utvecklingen av radiostationer i armén kan tillskrivas två personer, Arvid Öman (1896-1957) ochHilding Björklund (1897-1981). Båda började sin militära verksamhet som laboratorieingenjörer vidfälttelegrafkårens tygverkstäder i början av 1920-talet

Pionjärerna ArménArvid Öman anställdes som civil 1922 vid Fältelegraf-kårensRadioverkstad Lilla Frösunda Solna.Öman tillsammans med Sigurd Kruse konstruerade ett antalradiostationer i slutet av 1920-talet.150W Kr m/28 som bl a hade en motorcykelgenerator förströmförsörjning. 20W Klm/29 som var en klövjestation. Till dennastation valdes en handdriven generator.Öman blev civilmilitär tygingenjör vid fälttygkåren och senarearmédirektör då arméingenjörkåren inrättades 1948.Öman blev senare chef för Arméingenjörskåren.

Pionjärerna ArménCivilingenjör Hilding Björklund anställdes 1926 vid radioverkstaden somlaboratorieingenjör.Hilding Björklunds första uppdrag blev att konstruera en lätt bärbar radioför främst infanteriet. Den kom att kallas1 W Br m/28 och tillverkades i flera hundra exemplar. Den blev i minst 15år arméns huvudapparat. Eftersom den var avsedd för telegrafi kom enomfattande telegrafiutbildning att starta inom hela armén.Björklund konstruerade ett antal radiostationer, han var även författare tillen skrift ”Konstruktionspraxis för elektronisk materiel” som under många årkom att bli en ”bibel” för försvaret och industrin.1930 blev han civilmilitär elektroingenjör av 2.graden. Dåarméingenjörskåren inrättades 1947 blev han armédirektör. Han kom sedan2017-10-14att vara chef för Ellab till sin pensionering.

Pionjärer marinenCharles Leon de ChampsCharles Leon de Champs föddes i Stockholm 1873, son tillkommendörkaptenen Charles Eugene de Champs.Hela hans skolgång kom att inriktas mot Flottan, redan 1893 var hanunderlöjtnant vid Karlskrona örlogsstation. Sedan följde studier vid Tekniskahögskolan i Stockholm med inriktning mot maskinbyggnad och mekaniskteknologi. 1899 tillträdde de Champ en tjänst vid KungligaMarinförvaltningen. 1901 kom han till torpedavdelningen. Skälet till dettavar att kunskapen om Marconis uppfinning av radion redan hade nått flottanoch att man vid besök i England noterat att engelska fartyg började försesmed detta mirakulösa kommunikationsmedel.Införandet av radio i svenska flottan var verkligen en pionjärinsats av format,Sverige saknade helt egen radioindustri, utbildning i ämnet "radiosignalering"var ännu ej etablerad och regler, såväl nationella som internationella, fanns ejtillgängliga vid början av seklet.De Champ medverkade nu till marinförvaltningens första kontakter medMarconi för att få köpa radiomateriel för svenska flottans räkning.Inledningsvis såg detta lovande ut men inför ett avgörande beslut drog sigMarconis bolag ur affären. Blickarna vändes då mot Berlin och AEG.De Champ var engagerad i alla faser av införandet av "gnisttelegrafin", såvälombord på flottans fartyg som vid de första landbaserade stationerna.1928 utnämndes han till Amiral och chef för Karlskrona örlogsstation

Pionjärer marinenRagnar RehndahlRagnar Rendahl föddes 14 okt 1878 i Karlstad.Studerade både vid Tekniska högskolan i Stockholm men även i Berlindär han avslutade sina studier 1900. Han fick därefter anställning somlaboratorieingenjör hos AEG på avdelningen för trådlös telegrafi ochavancerade till chef för laboratoriet 1903. Han kvarstod i dennabefattning till 1908 då han värvades över till Kungl marinförvaltningen iStockholm Han befordrades till specialingenjör av 2.graden 1922.Marinen var i början av 1900-talet mitt inne i utrustningen av fartygoch landstationer med radiomateriel där Rendahls stora erfarenhet komtill stor nytta. Rendahls betydelse för utvecklingen av radioteknikeninom marinen är odiskutabel.Ragnar Rendahl kom att bli en av de verkligt stora pionjärerna inombåde marin och svensk radiohistoria. Han hedrades med invalÖrlogsmannasällskapet 1919 och i Ingenjörsvetenskapsakademin 1920.

100 km stationen var avsedd för armékår-, arméförd - och brigadkvarter, d v s stabssignalförbanden. 50 km stationerna skulle bestå av en kärr-radio avsedd för fördelningskvarter och artilleriet, samt en klövjad för kavalleriets spaningsförband. 50km -stationen slutligen skulle också utföras i två versioner, en typ för